Arbetslös - Värdelös

Idag bröt jag ihop. Här sitter jag med 5 års akademisk utbildning och jag är arbetslös. Vad jag än söker för jobb så får jag aldrig ens komma på en intervju.

Jag har aldrig haft problem att få jobb. Hela mitt liv har jag bollat 2-3 jobb, samtidigt som jag haft skola.
Förutom min tid direkt efter gymnasiet när jag bodde i Kiruna och det inte fanns ett enda jädra jobba att få, om man inte var kille.

I min vilda fantasi tänker jag alltid att jag skriver bra CV:s och personliga brev, men uppenbarligen inte. Skriva är ju bara mitt yrke. Hur pinsamt är inte det?

Idag fick jag återigen ett nekande, denna gång ifrån arbetsförmedlingen. Jag älskar att utbilda mig och sökte en utbildning via arbetsförmedlingen som hette "Webredaktör". Det är en kurs på tio dagar som jag personligen tyckte verkade riktigt intressant och rolig. Den skulle också bredda min vidd eftersom jag uppenbarligen satsat på skrivandet som yrke.

Av 57 sökande, kom 26 vidare och jag var inte en av dem. Arbetsförmedlingen tyckte inte att jag var en vettig person att sätta in på den utbildning.

Det första jag tänker på då är varför?

Det jag vet ligger mig till last enormt mycket är min ålder. Jag är för gammal. Jag är inte värd att satsa på för jag syns inte i statistiken.

För vad jag läser om varje dag är om hur jävla synd det är om alla unga som är arbetslösa och vilket stort problem det är.

Det avspeglar sig väldigt dåligt emot den styrande regeringen och arbetsmarknadspolitiken som sådan. Uppenbarligen har dom misslyckats. Så nu satsas alla resurser på att få ut alla unga i arbete till vilken kostnad som helst.

När jag var arbetslös precis efter gymnasiet, fanns det i stort sett ingen hjälp att få om man var under 21. Du skulle klara dig på luft eller jobba heltid för 2000 kronor i månaden.

Så det är givetvis bra att något händer på området. Men likt en Blizzard-patch kan dom inte göra något som jämnar ut oddsen, utan nu satsas allt bara på att hjälpa dom unga som inte kan få jobb. Dom gamla rävarna, med akademiska meriter och massor med erfarenhet, kan lika gärna dö.

Det är så jävla synd om alla unga som är arbetslösa. Alla dom som hoppat av gymnasiet, inte vill eller orka plugga vidare, vill flytta hemifrån eller dom som får ett jobb men helt plötsligt bara sluta dyka upp.

Givetvis gäller det absolut inte alla unga, men detta är vad jag ser dagligdags.

När jag var ung och arbetslös flyttade jag 120 mil för att få jobb. Jag undrar hur många på mitt vuxendagis som skulle göra det?

Visste ni att man 2010-2013 får studera med mer 60% av CSN-lånet som bidragsdel om man är under 26 och har varit arbetslös över ett år. Man får då cirka 6000 kronor i bidrag och tar cirka 3000 kronor i lån varje månad.

Av dom 200 personer jag går vuxendagis med nappade NOLL. Ingen vill studera. Inte ens dom med ofullständig gymnasieutbildning.

För det är för jobbigt att studera och för tråkigt.

Jag ser det som att St Per knalla ut ur himlariket och började dela ut nycklar till alla under 26, men ingen ville ha dem. Där borta vid trädet står jag och skuttar och skriker "Pick me, pick me", men han ser inte ens mig.

Det visar också hur desperata politikerna är att få ut unga i arbetslivet. För det är ett VÄLDIGT generöst erbjudande kan jag med 350k studielån intyga.

Ja, jag är sjukt bitter. För jag är väldigt arbetsvillig, välutbildad, intellektuell och älskar att lär mig nya saker, men just nu känner jag mig långt ifrån allt det.

För om du inte har dåligt självförtroende innan du går in till arbetsförmedlingen kan jag härmed lova att om du är över 26 år, kommer du att få det.

Men utan arbetsförmedlingen kan du varken äta eller bo i annat än en kartong på gatan. Så jag antar att det är bara att välja.

Norrköping är inte min favoritplats på jorden just nu och kanske den värsta platsen i Sverige att vara arbetslös och över 26 år på.