Jag brukar ju alltid dygna hela Oscarsnatten, men i år somnade jag. Fy för mig.
Jag har ju tidigare skrivit om Per Hallberg (bland annat HÄR) och om hur han är lite av en svensk doldis i Hollywood. Det å andra sidan är helt galet med tanke på att hans statyett-hylla hemma borde vara ganska full vid detta laget. Återigen fick han plocka hem en staty i kategorin ljud. Denna gången var det för Skyfall (den nya Bond-filmen om någon nu missat det).
Malik Bendjelloul har nog fått hela svenska folket att lysa av stolthet efter sin stora bravur i natt. Med filmen "Searching for Sugar Man" har han inte bara berört oss svenskar, utan också hela Hollywood eliten. Alla älskar Malik och det han åstadkommit med sin film.
Malik har faktiskt funnits i mitt hjärta sedan början av 90-talet, då han spelar en stor roll i serien "Ebba och Didrik" som jag följde slaviskt som barn. Dock ska jag inte ens försöka komma undan med att jag visste att det var han som spelade rollen som Philip.
Heja 77:orna!
I övrigt gick det väll ganska väntat. Filmen "Argo" tog hem prestigepriset och som jag skrev i ett sms till Tosse tidigare: "Daniel Day kan inte göra en film utan att få en Oscar och Tarantino kan inte skriva ett manus utan att få en Oscar". Ett dåligt skrivet sms, men det är fortfarande sant.
Danil Day-Lewis är och förblir i en kategori för sig själv. Det är inte många, om ens någon, som kommer upp i hans nivå. När det kommer till manusfronten kan jag inte riktigt sätta samma stämpel på Tarantino, där finns det helt enkelt för mycket konkurrens, men att han bemästrat den konstnärsformen är en underdrift.
På den manliga sidan av Oscars vann ju också Mr Waltz för bästa biroll. Det var tydligen en oväntad vinst för många, men för mig får han gärna vinna hur många Oscars som helst. Kanske får man tacka Tarantino lite (eller väldigt mycket) för att han lyckades visa Mr Waltz storhet för gemene man i filmen "Inglourious Basterds". Det är inte alltid herrar födda på 50-talet för kometkarriär i äldre dagar (än mindre kvinnor födda på 50-talet).
Att Tarantino sedan låter hans storhet komma fram igen i "Django Unchained" är ju bara en gigantisk bonus för oss filmtittare.
Så två Oscars för Waltz för hans skådespeleri i två Tarantino-filmer, det är inte illa pinkat det.
På damfronten stod de yngre damerna i centrum. Jennifer Lawrence tog hem fin-statyetten för sina insatser i "Silver Linings Playbook" och Anne Hathaway för "Les Misérables".
Väldigt väntat på båda fronterna och också rättmätigt vad jag hört. Jag har inte sett någon av filmerna tyvärr, men det står väldigt högt på min "to-do"-lista.
The End!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar