The Walker

Jag har börjat gå. Och gå. Och gå.

Det började under våren. Jag började gå omkring mer för att lära mig något om staden jag faktiskt bor i, och så var det så skoj att fota allt. Sen dog det av lite och jag blev lat eller något.

Nu har jag dock börjat igen och inser hur himla skönt det är.

Efter "morgon"-kaffet bär det iväg, minimum fyrtio minuter. Tiden rinner dock iväg när man går. Vilket är lite lustigt med tanke på att den smyger sig fram när man är ute och springer.

När man kommer hem och nästan kräks utanför porten efter ett springpass, kikar på klockan, tjugo minuter. WTF?!?!

Oavsett, jag går faktiskt inte bara för figuren nu, eller snarare nästan inte alls. Jag går för att bli piggare och mer energisk.

Nu till det jag tänkte skriva om. Norrköping.

Jag blir  mer och mer kär i staden för varje dag som går.

Den är så otroligt vacker. En fabriksstad som valt att behålla det gamla och implementera det med det nya. Sådant älskar jag.

Dom gamla skorstenarna står ståtligt kvar och vävs in i arkitekturen på ett mycket smakfullt sätt. Fabriksbyggnader spetsas till med hypermoderna element. Så snyggt.

Här kommer lite bilder jag fotat under mina strapatser. Oftast tagna "on the move" och alltid med mobilen, så vi snackar inte LaChapelle här.

Många bilder är på hus jag vill bo i. Så ledsen om just ditt hus finns med a la paparazzistyle. Det betyder bara att jag älskar det.

Salig bildkavalkad på ingång.

Off we go.

Det är något extremt ledsamt med denna bilden. Plötsligt satt han bara där. Teddybjörnen från 80-talet som ingen ville ha.

Min framtida balkong?

Släng ner ditt hår.

Awkward posering.

Ibland följer sötis med. Han vill inte fotas.

Vatten inne i staden är så underbart.

Awkward nummer två. Det var spindlar överallt. Satt som på nålar.

Till och med fängelset är vackert.

Denna typen av hus kryllar det av och jag avgudar dem...

...och extra mycket i starka färger. Mumma.

Stilren och kvadratisk design. Inget överdrivet fluff.

Det är fönsterna jag gillar. Roligt, snett och dom bara finns där.

Orange trendig plexiglas-trappa pryder ett gammalt fabrikshus. Så snyggt.

Tjockaste spindelnätet jag sett. Ni skulle sett storleken på spindlarna som kröp runt där. Jag är glad att jag hade en glasruta emellan.

Om jag någonsin startar eget ska min lokal vara här. Bottenvåningen är så vacker och tom. Hur kan den vara tom???

Här kommer ni gå in till mig och bli bjudna på godaste kaffet. Vad jag säljer vette katten.

När jag blir stor...

...ska jag bo här.

Just keep walking, just keep walking...

Elverket 3790 har ett viktigt budskap.

Fast jag älskar ju orange. Så okej, jag kan väll bo här också. Vad är det med den här gatan och vackra hus?

Barn ska leka ute. Mysigaste lekträdet. Så enkelt och så roligt. Att döma av marken är det välanvänt. Rep och pinnar kan vara slott för ett barn.

När man piffar upp ett tråkigt bostadsområde med en damm blir allt så mycket bättre.

Det här huset är inget speciellt på foto, men när man går förbi, dras blicken till det. Dom söta fönsterna, den fina fasaden med en vacker grön färg som dör i min iPhone och den sötaste lilla trädgården man kan tänka sig. Mysigt och lite idylliskt.

I see you! Vaktkatt ftw.

En sån där balkong man vill slå upp ett tält på och campa. Jag är inte alls creepy när jag står i buskarna och fotar.

Radhus with a twist.

That makes me just so...

Sen finns det andra roliga aspekter med Norrköping också...

Nerds and Geeks...

...I feel so at home.

Man köper spelet med stil. Undra om han blev lika besviken som alla andra på spelet?

T är en av dom finaste människor jag träffat i mitt liv. Han är extremt omtänksam, har hjärnceller för minst tre personer och besitter en personlighet som dom flesta verkligen värdesätter och gillar. Han är genuin och rak, inga krusiduller. Bakom varje framgångsrik uppfostran står en familj. Här är den.

Norrköping har dock världens kanske sämsta shopping för bambinos. Bara dussinbutik. Tacka Gudarna för Internet. För män finns det dock den i särklass bästa herrbutik jag besökt. Johnells är verkligen strået vassare än allt annat.

Hemma.

Det är en "loveble"-röra. För övrigt måste detta vara Sveriges vanligaste tapet?

Hemma trivs jag allra bäst, även om vi bor i Norrköpings kanske fulaste hus. Nej, vi har inte julpyntet kvar, men däremot...

...har vi lyckats få Norrköpings fulaste balkong att bli mysig som sjutton. Jag önskar så innerligt jag hade före-bilder, ingen normal människa hade sett potential i den stackarn.