lördag, mars 30

Mina Favoriter Just Nu

Jag ska strax bege mig norrut till huvudstaden, men lite snabbt ska jag bara skriva om tre produkter ni borde testa.

Mina första favorit är ingen direkt nyhet. Jag har skrivit om den innan och jag tycker fortfarande att den är lika bra.
Dock verkar det vara många som inte tycker som jag, så smaken är verkligen som baken.

Först min favoritmascara.



Imju d.j.v beautenizer Fiberwig Volume Lash. Priset ligger kring 220 kronor. 


Mascaran kan antingen appliceras tunt för att få längd...

...eller flera lager för volym. Bättre ä lösögonfransar i mitt tycke.


Häromdagen provade jag det väldigt omtalade ansiktsmasken GlamGlow.

GlamGlow Tingeling & Exfoliating Mud Mask cirka 449 kronor.

Min hy är katastrof just nu och jag kände att jag var villig att prova det mesta. Även om den kostar så mycket som den gör.
Masken är i form den klassiskt gröna leran med en hel del små korn i för skrubb. Den känns ordentligt när du lägger på den, men i mitt tycke inte obehagligt.
Jag väntade tills den var helt torr (ungefär 20 mins), tillsatte vatten och skrubbade försiktigt. Kornen i är i det grövre skicket så jag rekommenderar att ta det lite lugnt med styrkan.

Efteråt kändes huden ren och klar. Varva denna med honungsmasker (ren honung som du smetar på ansiktet) och du har en vinnare.

Min hy är väldigt torr och lite åt det känsliga hållet. Jag tyckte dock inte masken gjorde någon skada på den fronten. Jag blev lite flagig runt näsborrarna, men det försvann efter 1-2 dagar.

Masken finns också i en variant för fetare och mer oren hud.


Detta kan möjligen vara min nya "go-to"-ögonkräm. 

Babor HSR Lifting (extra firming) Eye Cream. Cirka 700ish kronor.

Burken är riktigt stor, för att vara en ögonkräm, och konsistensen är ljuvlig.

Jag har alltid haft ganska puffig, blå och tunn hud runt ögonen. Som bäddat för kråkfötter och rynkor. Jag är inte en jättestor fantast av ögonkrämer, mest för att jag tycker att det osar bluff och båg över hela grejen.
Dom säger sig kunna ta bort både det ena och det andra, men det kan dom inte.

Det här är dock en av dom bästa jag provat. Lägger man på den innan sänggång tycker jag att huden runt ögonen ser "fastare" och mindre trött ut på morgonen. Dessutom går krämen snabbt in i huden och stramar åt en smula.

Jag har bara använt den i 7 dagar än så länge, men jag återkommer när jag provat den några månader. Hittills är jag dock nöjd.

Glad Påsk alla fina!


onsdag, mars 20

För Chokladfantaster

Jag råkade av en slump strosa in i butiken "Jolla" här i Norrköping. Butiken är ett chokladparadis med alla smaker och former av choklad du kan tänka dig. Dessutom har dom riktigt goda kaffebönor och trevlig personal/ägare.

Jag köpte med mig två paket kaffebönor hem, men du kan lika gärna fika där i en härlig miljö.





Dom nya bönorna åkte snabbt ner i malen. Jag gillade verkligen ananaskaffe (överst) och T gillade Jollas egna kaffe (guldpåsen).





söndag, mars 17

En Annorlunda Lördag

Först nu känner jag glädje runt att ta hand om denna otroliga gåva jag fått - min kropp.
Den är inte perfekt, konstant blek och full med skavanker, men den är min och min att förvalta. Ett otroligt maskineri som jobbar dygnet runt för mig. Där inne, var det inte syns.

Jag har sett den göra otroliga framsteg den senaste tiden och jag blir kär i den varje gång. Det är helt otroligt att se den göra allt min egna hjärna säger att den inte kan. Att mina ben pinnar på, trots att min hjärna skriker "Stanna nu! Du orkar inte!".

Det är så annorlunda nu än när jag tränade för ytlighet. För när jag tränade för ytlighet (eller tränade som jobb) fanns inte den sanna glädjen där. Snarare tvärtom. Att träna för ytlighet är en resa full av besvikelser och det som brinner i stubinen är något typ av missnöje.

"Jag är missnöjd med min mage och därför måste jag börja träna".

Idag tränar jag med glädjen som tändningsstubin. Jag blir glad av vad min kropp hela tiden motbevisar mig och jag blir så otroligt glad av att träna. Det är en otrolig kick för även ett sargat självförtroende och du lär dig älska din kropp vare sig du vill eller inte.

Vissa hittar hit snabbt, andra tar det lång tid för (mig), men har du rätt inställning och ger det tid, hamnar du här.

Igår klockan 00:32 slängde jag och T på oss träningskläderna. Vi var båda lite lördagslata och ganska tillfreds med att sitta vid datorn. Av slump (och lite missförstånd) stod vi helt plötsligt utanför vår ytterdörr med full löparmundering.

Vi möttes av ett riktigt skitväder. Kallt, isigt och inte speciellt löparvänligt alls.

Motvilligt började vi springa och vi var väldigt överens om att en halvtimma räckte gott och väl, om ens det.

Det tog emot som fanken.

Efter cirka 15 minuter hade vi sprungit in i något villaområde och tänkte att vi fortsätter tills vägen svänger av hemåt . Jag är väldigt "set in my ways" när det kommer till löpning. Kör gärna rundor jag känner till och vet distansen, höjningar och slutet på.

Helt plötsligt var vi båda helt överens om att vi springer och checkar läget på andra sidan motorvägen. Sedan fick vi för oss att springa emot röken från en fabrik och se var vi hamnar. Motorvägar och fabriksrök, som ni förstår sprang vi inte direkt på grund av den vackra omgivningen.

Vi snirklade längs mörka  smågator (vi såg till och med fladdermöss). Före vi visste det hade vi sprungit i 45 minuter och cirka 7,5 kilometer och då övertala vi varandra att springa milen.

Kring klockan 01:45 var vi hemma och ingen av oss visste riktigt hur och varför vi sprungit. Väl hemma stekte vi pytt i panna och en jädra massa ägg och båda gick runt och var lite smålyriska.

"Vi gick ut och sprang milen en lördagsnatt".

Och visst sjutton känns det bra. För vi hade lika gärna kunnat dricka oss redlösa eller tryckt i oss ett kilo godis liggandes i soffan. Men vi valde, av helt outgrundliga anledningar, att gå ut och springa en mil istället.

Och vi hade skittrevlig.

Det var ingen uppoffran. Det var ingen liten djävul på min axel som snackade om snygg rumpa och smal midja. Det var inga måste alls, snarare tvärtom. Vi kunde med gott samvete ha skippat hela skiten.

Kanske inte i början eller i mitten. Men mot slutet och framförallt efteråt. Fler par borde träna och övervinna mål ihop. Slår vilken äktenskapsterapi som helst.

Det gäller inte bara par, utan också äktenskapet mellan dig själv och din hjärna (vilka signaler din hjärna skickar ut till dig och din kropp). Min hjärna har gått ifrån att vara ganska destruktiv och rent "stjälpande". Till att bli min största supporter och min viktigaste del när det kommer till träning.

Och det är inte fy skam att ha en helt egen hejarklack där uppe som också följer med utanför träningspasset och peppar.

Den är riktigt mäktig och har gett mig massor. Bland annat ett heltidsjobb. Det ska jag berätta mer om senare.

Pussar.











tisdag, mars 12

Min Hårresande Historia

Okej, jag tror jag har smällt det till slut. Hela min salig hårhistoria.

Ni förstår, jag gick från pest till kolera i hopp om guld och gröna skogar.

Vi börjar från början.

Jag har ganska tjockt hår som tåls att jävlas med. Såsom färgas, värmas, slitas och allt annat elak man kan göra emot hår. Det håller sig i skick trots allt jag utsätter det för.

Det är håret det.

Hårbotten är en helt annan historia. Den tål absolut ingenting alls.

När mitt hår var som tjockast och värst fick jag någon typ av klaustrofobi. Jag var tvungen att få bort det så att min hårbotten skulle kunna få andas och bli frisk.

Vi börjar med startbilder.




Min första tanke var att klippa lugg. Så lugg blev det.



Inte helt oväntat ledsna jag på det ganska så snabbt och då blev luggen bara jobbig. Jag är ingen fixare när det kommer till hår och lugg kräver en del arbete. Hårspännen, flätor och hattar blev ett faktum.




Jag bestämde mig för att klippa bort skiten och låta frisören gå berserk. And so she did.












Tills denna lil(l)a hårmanen var kvar.




Superblont och lila. Jag ska inte ljuga, det var en rolig frisyr att ha. Man såg alltid lite småcool och hård ut, fast jag är en tönt och mjukis.

It brought the Devil out of me.








Jag ledsnade fort och min hårbotten var helt förstörd. Dom köttsåren jag hade i skallen när jag kom hem ifrån frisören var i storlek enkrona. Väteperoxid är inte att leka med.
Eftersom jag inte ville konstant bleka rötter fick det bli en mörkare ton där håret kunde växa och hårbotten kunde laga sig själv.

Jag kallar denna perioden min "suburbia mom"-period. För det var exakt så jag såg ut, och kände mig. 



Jag till och med vann priser för mina "recycling skills" under den tiden. Man måste ju leva upp till sin roll.




Det blev en hel del mössor och luvor. För jag vägrade ha håret löst. Jag hatade helt enkelt frisyren.




Sen blev det lite bättre och jag kunde titta mig själv i spegeln utan att ha håret i tofs.




Nu börjar det bli okej. Idag hade jag håret löst (utomhus) för första gången på många månader.






Betnovat och att inte färga håret alls har gjort underverk för både mitt hår och hårbotten.

Det ska bli spännande att se vilka infall jag får nästa gång. Jag har redan nya idéer =)

About Chanel

Man kan aldrig ha fel (på något sätt) när man bär en Chanel-jacka. En klassiker som alltid kommer att vara tidlös, elegant eller stenkool i rätt kombination.

Ju mer vintage, desto bättre.

Jag fick lite gåshud av denna film. Hoppas ni också får det.

måndag, mars 11

Misery Make-up

Jag älskar ju MAC. Kanske mest för deras innovativitet (det borde vara ett ord).

Nu har dom återigen gjort mig glad.

För deras nästa samarbete är med ingen mindre än Paramores sångerska, Hayley Williams. Det utlovas mycket i färgen ORANGE!

Å jag tackar och bockar! Me like orange.

Kollektionen kommer i april. Jag väntar ivrigt.

Hayley Williams


Famous Offsprings

Det är alltid lika intressant när två talangfulla och vackra människor får barn. Hur kommer denna lilla sparv växa upp och bli tro?

Denna gång är det Alec Baldwin och Kim Basingers dotter som hamnat i fokus. Hon har nämligen skrivit på ett kontrakt för IMG (modellagentur i NY).

Ni lär se mer av henne, men här är hon i alla fall. I present Ireland Baldwin.



söndag, mars 10

Nothin' Like The Weekend

Denna helgen har gått i slapphetens tecken. Jag var så himla trött efter veckan, med jobbintervjuer och andra "måsten".

Synd bara att helgen ska vara så kort.

Fivve har likt husse och matte mest chillat i sin igloo.

Jag fick för mig att plantera om alla våra blommor (vuxenpoäng deluxe). Den här blomman var ute för räkning. Vi trodde den var helt stendöd. Tji fick vi.

Blommorna ser nästan lite arga ut. Likt ett stort gap med vassa tänder.
Jag älskar färgen. Knallrosa med giftgula prickar.

onsdag, mars 6

A Runners Diary

Den 5 mars var ett viktigt datum för mig. Jag har skrivit tidigare om hur viktigt det är med delmål och mål när det kommer till träning.

För jag tror inte det minsta på dieter och panikträning. Jag tror på långsiktiga och varaktiga förändringar. Jag tror benhårt på att man sakta ändrar sin inställningen genom att sakta ändra sin livsstil.

Alltså slår jag bort allt som startar så här: "...så jag måste komma i form inom en månad" eller "...så jag slutar helt med allt sött och fettigt, nu ska jag bara äta nyttigt".

Det handlar om ett medvetet val som man verkligen tror på och som man kan uppehålla.

Jag valde löpning och nu har jag nått mitt delmål nummer ett.



Mina första mål var att springa 90 km på en månad och att inom den månaden springa ett milslångt pass. Och som ni ser klarade jag det, även fast det blev fyra stycken 7-9 km pass de sista fyra dagarna. Slackar man, får man betala, för målen ska klaras.

Vissa dagar har varit hemska, andra underbara. Det är dom underbara du ska bära med dig, men även dom hemska, för du gjorde ju det ändå, fast det tog emot som fanken. Där har du viljan. Eller i mitt fall - min finska sisu.

Jag har dock lärt mig att skita totalt i vad jag känner innan passet. Det är efteråt som räknas.

Jag har fotat väldigt lite den senaste tiden. Ska jag vara ärlig har jag aldrig varit så trött i hela mitt liv. Jag bokstavligen däckar på soffan. Det tar ett tag innan kroppen vänjer sig vid all träning. Fördelen är att när man sover så sover man som ett litet barn.

Det hänger träningskläder på tork överallt i vår lägenhet. Kaos. Jag känner mig konstant svettig och är det på varje jädra bild nu för tiden.

Bra köp från butiken "Life". Kostade bara 20 kronor och har exakt allt jag vill åt. Guarana, ginseng och koffein.

Välkommen hem efter springpasset matte!

Runners-feet har man ju hört talas om. Nu har jag även känt på fenomenet. Linslusen F stack in sin tass i fotot också.

Det är inte alla som gillar ostkaka, men gör man det har man ett perfekt mellanmål efter träningen.

Ibland efter passen ligger jag på golvet och flåsar som en fisk. Varje muskel värker. Ibland förstår jag inte hur jag klarade av det...

...men man blir så jävla nöjd med sig själv när man gör det. Man kan alltid lite mer än vad man tror.