A Runners Diary

Den 5 mars var ett viktigt datum för mig. Jag har skrivit tidigare om hur viktigt det är med delmål och mål när det kommer till träning.

För jag tror inte det minsta på dieter och panikträning. Jag tror på långsiktiga och varaktiga förändringar. Jag tror benhårt på att man sakta ändrar sin inställningen genom att sakta ändra sin livsstil.

Alltså slår jag bort allt som startar så här: "...så jag måste komma i form inom en månad" eller "...så jag slutar helt med allt sött och fettigt, nu ska jag bara äta nyttigt".

Det handlar om ett medvetet val som man verkligen tror på och som man kan uppehålla.

Jag valde löpning och nu har jag nått mitt delmål nummer ett.

Mina första mål var att springa 90 km på en månad och att inom den månaden springa ett milslångt pass. Och som ni ser klarade jag det, även fast det blev fyra stycken 7-9 km pass de sista fyra dagarna. Slackar man, får man betala, för målen ska klaras.

Vissa dagar har varit hemska, andra underbara. Det är dom underbara du ska bära med dig, men även dom hemska, för du gjorde ju det ändå, fast det tog emot som fanken. Där har du viljan. Eller i mitt fall - min finska sisu.

Jag har dock lärt mig att skita totalt i vad jag känner innan passet. Det är efteråt som räknas.

Jag har fotat väldigt lite den senaste tiden. Ska jag vara ärlig har jag aldrig varit så trött i hela mitt liv. Jag bokstavligen däckar på soffan. Det tar ett tag innan kroppen vänjer sig vid all träning. Fördelen är att när man sover så sover man som ett litet barn.

Det hänger träningskläder på tork överallt i vår lägenhet. Kaos. Jag känner mig konstant svettig och är det på varje jädra bild nu för tiden.

Bra köp från butiken "Life". Kostade bara 20 kronor och har exakt allt jag vill åt. Guarana, ginseng och koffein.

Välkommen hem efter springpasset matte!

Runners-feet har man ju hört talas om. Nu har jag även känt på fenomenet. Linslusen F stack in sin tass i fotot också.

Det är inte alla som gillar ostkaka, men gör man det har man ett perfekt mellanmål efter träningen.

Ibland efter passen ligger jag på golvet och flåsar som en fisk. Varje muskel värker. Ibland förstår jag inte hur jag klarade av det...

...men man blir så jävla nöjd med sig själv när man gör det. Man kan alltid lite mer än vad man tror.