måndag, september 17

Obehagligt - Nödvändigt

En av de absolut bästa låttexterna som skrivits (enligt mig) är Bob Dylans - Master of War.

Som barn lyssnade jag på den om och om igen. För mig var musiken mina ögon utåt emot världen. Internet var ju inte så vanligt då och dom två TV-kanalerna vi hade hemma var begränsade. Filmer och serier kom inte på beställning med ett knapptryck. Fantasin var ett extremt bra verktyg som ständigt motionerades.

När man började upptäcka omvärlden, efter att ha vuxit upp i Kiruna, insåg man rätt snart att allt inte stod rätt till i vår värld. Under 80-talet hände en hel del omvälvande saker som inte märktes av speciellt mycket i lilla Kiruna.

Olof Palme blev mördad (jag minns än idag hur jag vaknade på morgonen av att mamma skrek). Ceaușescu tillsammans med sin fru avrättades i TV och i många av övriga europeiska länder var det oroligt.
Några år senare bröt Bosnienkriget ut efter en upplösning av Jugoslavien. Ungefär samtidigt upphörde staten Tjeckoslovakien att existera, när dess kommunistiska regering föll.

Förutom att vi samlade pengar till svältande i Afrika, så var det liksom ingen som kunde ta till sig händelserna. Internet har verkligen satt bollen i rullning, på gott och ont.

Men när man börjar ta till sig att världen faktiskt också består av ondska som barn, behöver man något utlopp för det. Hos mig fann jag det i musiken. Och textrader som nedan fick sätta ord på känslor man själv inte kunde identifiera.


You've thrown the worst fear
That can ever be hurled
Fear to bring children
Into the world
For threatening my baby
Unborn and unnamed
You ain't worth the blood
That runs in your veins.
Let me ask you one question
Is your money that good
Will it buy you forgiveness
Do you think that it could
I think you will find
When your death takes its toll
All the money you made
Will never buy back your soul.

Här har ni The Flying Pickets version av Masters of war.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar