Jag är en materialsportare och jag skäms inte över det. Jag ska ta bättre bilder och då kommer ni förstå varför ni vill ha Compression.
Nuff bout me. Sleepy time.
söndag, september 23
Days by Glittra
Jag har haft en del att göra på senaste, men tagit någon bild här och där. Bland annat har jag ju införskaffat Casall Compression setet och jag älskar det. Alla tjejer som tränar borde älska det. Det får hela kroppen att kännas slimmad och stödd ( så det var ett ord) genom hela träningspasset. Kostar dock en del tyvärr.
Jag är en materialsportare och jag skäms inte över det. Jag ska ta bättre bilder och då kommer ni förstå varför ni vill ha Compression.
Nuff bout me. Sleepy time.
Jag är en materialsportare och jag skäms inte över det. Jag ska ta bättre bilder och då kommer ni förstå varför ni vill ha Compression.
Nuff bout me. Sleepy time.
fredag, september 21
måndag, september 17
Obehagligt - Nödvändigt
En av de absolut bästa låttexterna som skrivits (enligt mig) är Bob Dylans - Master of War.
Som barn lyssnade jag på den om och om igen. För mig var musiken mina ögon utåt emot världen. Internet var ju inte så vanligt då och dom två TV-kanalerna vi hade hemma var begränsade. Filmer och serier kom inte på beställning med ett knapptryck. Fantasin var ett extremt bra verktyg som ständigt motionerades.
När man började upptäcka omvärlden, efter att ha vuxit upp i Kiruna, insåg man rätt snart att allt inte stod rätt till i vår värld. Under 80-talet hände en hel del omvälvande saker som inte märktes av speciellt mycket i lilla Kiruna.
Olof Palme blev mördad (jag minns än idag hur jag vaknade på morgonen av att mamma skrek). Ceaușescu tillsammans med sin fru avrättades i TV och i många av övriga europeiska länder var det oroligt.
Några år senare bröt Bosnienkriget ut efter en upplösning av Jugoslavien. Ungefär samtidigt upphörde staten Tjeckoslovakien att existera, när dess kommunistiska regering föll.
Förutom att vi samlade pengar till svältande i Afrika, så var det liksom ingen som kunde ta till sig händelserna. Internet har verkligen satt bollen i rullning, på gott och ont.
Men när man börjar ta till sig att världen faktiskt också består av ondska som barn, behöver man något utlopp för det. Hos mig fann jag det i musiken. Och textrader som nedan fick sätta ord på känslor man själv inte kunde identifiera.
Här har ni The Flying Pickets version av Masters of war.
Som barn lyssnade jag på den om och om igen. För mig var musiken mina ögon utåt emot världen. Internet var ju inte så vanligt då och dom två TV-kanalerna vi hade hemma var begränsade. Filmer och serier kom inte på beställning med ett knapptryck. Fantasin var ett extremt bra verktyg som ständigt motionerades.
När man började upptäcka omvärlden, efter att ha vuxit upp i Kiruna, insåg man rätt snart att allt inte stod rätt till i vår värld. Under 80-talet hände en hel del omvälvande saker som inte märktes av speciellt mycket i lilla Kiruna.
Olof Palme blev mördad (jag minns än idag hur jag vaknade på morgonen av att mamma skrek). Ceaușescu tillsammans med sin fru avrättades i TV och i många av övriga europeiska länder var det oroligt.
Några år senare bröt Bosnienkriget ut efter en upplösning av Jugoslavien. Ungefär samtidigt upphörde staten Tjeckoslovakien att existera, när dess kommunistiska regering föll.
Förutom att vi samlade pengar till svältande i Afrika, så var det liksom ingen som kunde ta till sig händelserna. Internet har verkligen satt bollen i rullning, på gott och ont.
Men när man börjar ta till sig att världen faktiskt också består av ondska som barn, behöver man något utlopp för det. Hos mig fann jag det i musiken. Och textrader som nedan fick sätta ord på känslor man själv inte kunde identifiera.
You've thrown the worst fear
That can ever be hurled
Fear to bring children
Into the world
For threatening my baby
Unborn and unnamed
You ain't worth the blood
That runs in your veins.
Let me ask you one question
Is your money that good
Will it buy you forgiveness
Do you think that it could
I think you will find
When your death takes its toll
All the money you made
Will never buy back your soul.
Här har ni The Flying Pickets version av Masters of war.
In Another Life
Det har snart gått en månad sedan jag började äta rätt och det har varit både positivt och negativt. Att sluta med socker var inte svårt alls, betydligt lättare än jag någonsin hade kunnat ana. Det kändes som att jag verkligen blev fri ett jävla fängelse.
Man ska aldrig använda mat som en snuttefilt. När man VERKLIGEN börjar se mat som näring och bensin är man fri och jag kan inte ens beskriva känslan. Den där lyckan man kunde känna av att äta något gott, sött, fett, förbjudet och onyttigt återfinns i gigantisk form efter ungefär en månad utan allt det.
Som jag sagt tidigare. Jag jobbar inte för en "quick-fix". Jag jobbar långsiktigt. Mina mål är hela tiden i 9-veckors block.
Ska du sluta med sötsaker kan jag inte förtydliga vikten av att köpa en mixer. Inte nog med att du utan svårigheter får i dig dina fem frukter per dag, att äta blir också enkelt och okomplicerat.
Mina smoothies blir bara mer och mer avancerade och jag kan utan problem äta en hel middag gjord i min mixer (T's mixer). Man blir mätt och jag kan äta frukt, något jag faktiskt aldrig gillat tidigare.
Jag köper frysta bär. Ica Basic har billiga frysta hallon och jordgubbar, då får man också den där frysta milkshake konsistensen som jag älskar. Sen är det bara gå crazy med frukt, lite yoghurt och mjölk.
Idag slängde jag i mango. Något jag aldrig skulle äta färskt annars.
Dock har jag bytt till mejeriprodukter med låg halt av laktos. Min mage var knasig en längre tid och jag tror benhårt all mjölk låg bakom. Nu är den dock bra igen.
Ska man dock byta livsstil måste man inom sig höra en röst som säger att du verkligen vill detta. Annars kommer det skita sig efter en månad. Men min passion och min drift just nu är helt sjuk. Jag känner mig som en vinnare. Något jag ALDRIG gjort i hela mitt liv.
Du kan inte göra det av ytliga skäl som: "Jag vill bli snygg och fit". Det måste finnas mer bakom. Ett driv. En passion. En känsla av att ta hand om dig själv för dig själv. Inte för att gemene man ska kolla in dig på gatan.
Är det din drivkraft kommer maten bli en last. Du kommer att fokusera på fel saker. Med fel saker menar jag det faktum att du kollar dig i spegeln efter en månad och inte ser någon skillnad. Det går inte så fort och det ska inte gå så fort. Det ska handla om att nå träningsmål, inte viktmål.
Eller ska och ska. Du får fokusera på vad som fungerar för dig, men med facit i hand och en hel del år på nacken har jag mina teorier.
Jag springer fyra dagar i veckan nu och följer couch-to-5k slaviskt. Förutom att jag kör fyra dagar istället för tre.
Går man ut för hårt kommer det sluta på två sätt. Du blir skadad (det händer nästan alltid under de första månaderna innan kroppen fått bygga upp sig) eller att du tappar suget/drivet.
Det finns några saker man ska förvänta sig när man börjar:
1. Du kommer att bli tokhungrig första tiden. Din kropp skriker efter mat. Jag kan vakna mitt i natten och vara så hungrig så jag skakar.
2. Du kan till och med gå upp i vikt under ditt första halvår. Nu menar jag inte vikt på vågen (fuck that) utan det faktum att din kläder känns trånga.
Detta är helt normalt och inget du ska skrämmas över. Vill din kropp ha mat, låt den äta. När du identifierat det som riktigt hunger och inte "comfort"-food eller ett sötsug för att du ätit fel eller för lite. Ät. Men ät bra.
Unna dig saker!
Se inte dina belöningar i mat eller godis. Jag vet inte vad som hänt med mig på senaste, men jag unnade mig på ett helt sjukt sätt härom dagen.
Jag ringde hem till en potentiell arbetsgivare. Hon visste i och för sig att jag möjligen skulle ringa, men det är oavsett något jag aldrig skulle ha gjort annars. Det kändes bara så lätt. I mitt huvud hörde jag bokstavligen en röst som sa: "Du förtjänar detta, du är duktig".
Jag är kanske världens blygaste människa när det kommer till sådana saker. Att gå runt och känna sig otillräcklig är bara så himla fel. Men så har jag känt i ALLA år.
Nu känns det inte så längre. Jag känner ett lugn. Och vet ni varför?
Jo, för att jag kommit till insikt och jag har vunnit min EGNA respekt och tillit. Jag tror på mig själv och jag är sams med mig själv. Och jag skulle ljuga om jag sa att det berodde på något annat än den totala förändringen jag gjort.
Ju starkare min vilja och kropp blir, desto starkare blir mitt psyke.
Då kommer jag osökt in på aggressioner och ilska. Något jag känt i alla år. Jag har varit arg på världen, arg på mat, arg på grannens ungar, arg på alla jag spelar med och framförallt hyst en sådan otrolig ilska emot mig själv (vilket är det ilska i 80% av fallen härstammar från).
Vet ni hur påfrestande det är att gå runt och vara arg hela tiden? Man är som en vandrande bomb, redo att smälla av för minsta lilla. Ju mer man förtrycker ilska desto mer lyser den igenom. Man blir som en liten bitsk hund, men man låtsas vara en labrador.
När du springer är det som att du bara slänger ut ilska i varje steg du tar. Den liksom rinner av dig. Det där berget av demoner som bodde inom mig är bara puts väck. På bara några veckor. Och jag lovar er, det är en hyresgäst du inte kommer att sakna.
Det ultimata testet kom härom dagen. En kille från England som jag känt och spelat med länge kom in och snackade med oss på TS. Redan innan han kom in kände jag att han hade taggarna utåt. Han var så arg på allt. Men mest störde jag honom. Det störde honom som sjutton att jag inte tyckte som honom i olika avseenden och han ville liksom racka ner på mina åsikter och få mig att känna mig felaktig eller att ändra uppfattning.
Normalt sett skulle jag agera som förr. Antingen nedvärdera mig själv och mina åsikter eller slåss som en jädra tiger för att han hoppar på mig. Nu valde jag inga av dom vägarna.
Jag satt helt lugnt och förklarade väldigt sakligt vad jag kände och tyckte. Min puls gick inte ens upp. Min röst lät mjuk och stabil.
Ungefär tio minuter in i samtalet slår det mig. Vad är detta? Jag känner inte alls igen mig själv. Lugn som en filbunke och jag känner inte ens att jag kommer att tänka på saken när jag väl slutat prata med honom.
Den normala jag skulle ha suttit och gnetat i skallen i flera dagar över att någon betett sig så. Gå igenom och dissekera hela samtalet. Byggt hat och ilska. För vad? Ge honom min energi och tid. Nej tack. Jag har bättre saker att göra. Och nu har jag faktiskt det.
Kanske är det helt enkelt så att människan är byggd för att röra på sig. Att springa är en ventil. Ett avgasrör. När vi inte gör det mår vi dåligt. Allt skit stannar inom oss. Vi är så arga och nedtryckta. Våra negativa känslor stannar inom oss och bygger ett äckligt litet näste.
När man springer flyger man fram, man svävar över marken. Det kan göra ont så in helvete när vi väl gör det, men känslan som infinner sig efteråt är utom denna värld. En tillfällig smärta för ett beständigt lugn.
Vi behöver springa, vi är designade för att springa och vi är födda för att göra det.
Du ska också unna dig nya träningskläder. Att träna i nya, och framförallt funktionella kläder, är som att byta in sin Volvo 240 emot en Porsche 911 turbo. Nog sagt.
Jag kan rekommendera att investera i high tech, såsom de nya kompressionskläderna som trillar in på marknaden. Tyget ökar blodcirkulationen, återhämtningen samt agerar som stöd åt de största muskelgrupperna.
Mina favoriter kommer ifrån Casall.
Ovan: Casall Compression Longsleeve
Nedan: Casall Compression Tights
(sportamore.se hade rea på dem i helgen såg jag allt)
Glöm inte heller en snygg jacka med inbyggda reflexer nu när det börjar bli mörkt.
Denna orangea goding finns just nu på rea HÄR
Jackan kommer ifrån Casall och heter Luminous jacket - Bird of Paradise
Läs på massor. Det är jädrans skoj att läsa om träning och mat. Frossa i forum, bloggar, bilder, träningskläder, recept och inspiration.
Puss!
Man ska aldrig använda mat som en snuttefilt. När man VERKLIGEN börjar se mat som näring och bensin är man fri och jag kan inte ens beskriva känslan. Den där lyckan man kunde känna av att äta något gott, sött, fett, förbjudet och onyttigt återfinns i gigantisk form efter ungefär en månad utan allt det.
Som jag sagt tidigare. Jag jobbar inte för en "quick-fix". Jag jobbar långsiktigt. Mina mål är hela tiden i 9-veckors block.
Ska du sluta med sötsaker kan jag inte förtydliga vikten av att köpa en mixer. Inte nog med att du utan svårigheter får i dig dina fem frukter per dag, att äta blir också enkelt och okomplicerat.
Mina smoothies blir bara mer och mer avancerade och jag kan utan problem äta en hel middag gjord i min mixer (T's mixer). Man blir mätt och jag kan äta frukt, något jag faktiskt aldrig gillat tidigare.
Jag köper frysta bär. Ica Basic har billiga frysta hallon och jordgubbar, då får man också den där frysta milkshake konsistensen som jag älskar. Sen är det bara gå crazy med frukt, lite yoghurt och mjölk.
Idag slängde jag i mango. Något jag aldrig skulle äta färskt annars.
Dock har jag bytt till mejeriprodukter med låg halt av laktos. Min mage var knasig en längre tid och jag tror benhårt all mjölk låg bakom. Nu är den dock bra igen.
Ska man dock byta livsstil måste man inom sig höra en röst som säger att du verkligen vill detta. Annars kommer det skita sig efter en månad. Men min passion och min drift just nu är helt sjuk. Jag känner mig som en vinnare. Något jag ALDRIG gjort i hela mitt liv.
Du kan inte göra det av ytliga skäl som: "Jag vill bli snygg och fit". Det måste finnas mer bakom. Ett driv. En passion. En känsla av att ta hand om dig själv för dig själv. Inte för att gemene man ska kolla in dig på gatan.
Är det din drivkraft kommer maten bli en last. Du kommer att fokusera på fel saker. Med fel saker menar jag det faktum att du kollar dig i spegeln efter en månad och inte ser någon skillnad. Det går inte så fort och det ska inte gå så fort. Det ska handla om att nå träningsmål, inte viktmål.
Eller ska och ska. Du får fokusera på vad som fungerar för dig, men med facit i hand och en hel del år på nacken har jag mina teorier.
Jag springer fyra dagar i veckan nu och följer couch-to-5k slaviskt. Förutom att jag kör fyra dagar istället för tre.
Går man ut för hårt kommer det sluta på två sätt. Du blir skadad (det händer nästan alltid under de första månaderna innan kroppen fått bygga upp sig) eller att du tappar suget/drivet.
Det finns några saker man ska förvänta sig när man börjar:
1. Du kommer att bli tokhungrig första tiden. Din kropp skriker efter mat. Jag kan vakna mitt i natten och vara så hungrig så jag skakar.
2. Du kan till och med gå upp i vikt under ditt första halvår. Nu menar jag inte vikt på vågen (fuck that) utan det faktum att din kläder känns trånga.
Detta är helt normalt och inget du ska skrämmas över. Vill din kropp ha mat, låt den äta. När du identifierat det som riktigt hunger och inte "comfort"-food eller ett sötsug för att du ätit fel eller för lite. Ät. Men ät bra.
Unna dig saker!
Se inte dina belöningar i mat eller godis. Jag vet inte vad som hänt med mig på senaste, men jag unnade mig på ett helt sjukt sätt härom dagen.
Jag ringde hem till en potentiell arbetsgivare. Hon visste i och för sig att jag möjligen skulle ringa, men det är oavsett något jag aldrig skulle ha gjort annars. Det kändes bara så lätt. I mitt huvud hörde jag bokstavligen en röst som sa: "Du förtjänar detta, du är duktig".
Jag är kanske världens blygaste människa när det kommer till sådana saker. Att gå runt och känna sig otillräcklig är bara så himla fel. Men så har jag känt i ALLA år.
Nu känns det inte så längre. Jag känner ett lugn. Och vet ni varför?
Jo, för att jag kommit till insikt och jag har vunnit min EGNA respekt och tillit. Jag tror på mig själv och jag är sams med mig själv. Och jag skulle ljuga om jag sa att det berodde på något annat än den totala förändringen jag gjort.
Ju starkare min vilja och kropp blir, desto starkare blir mitt psyke.
Då kommer jag osökt in på aggressioner och ilska. Något jag känt i alla år. Jag har varit arg på världen, arg på mat, arg på grannens ungar, arg på alla jag spelar med och framförallt hyst en sådan otrolig ilska emot mig själv (vilket är det ilska i 80% av fallen härstammar från).
Vet ni hur påfrestande det är att gå runt och vara arg hela tiden? Man är som en vandrande bomb, redo att smälla av för minsta lilla. Ju mer man förtrycker ilska desto mer lyser den igenom. Man blir som en liten bitsk hund, men man låtsas vara en labrador.
När du springer är det som att du bara slänger ut ilska i varje steg du tar. Den liksom rinner av dig. Det där berget av demoner som bodde inom mig är bara puts väck. På bara några veckor. Och jag lovar er, det är en hyresgäst du inte kommer att sakna.
Det ultimata testet kom härom dagen. En kille från England som jag känt och spelat med länge kom in och snackade med oss på TS. Redan innan han kom in kände jag att han hade taggarna utåt. Han var så arg på allt. Men mest störde jag honom. Det störde honom som sjutton att jag inte tyckte som honom i olika avseenden och han ville liksom racka ner på mina åsikter och få mig att känna mig felaktig eller att ändra uppfattning.
Normalt sett skulle jag agera som förr. Antingen nedvärdera mig själv och mina åsikter eller slåss som en jädra tiger för att han hoppar på mig. Nu valde jag inga av dom vägarna.
Jag satt helt lugnt och förklarade väldigt sakligt vad jag kände och tyckte. Min puls gick inte ens upp. Min röst lät mjuk och stabil.
Ungefär tio minuter in i samtalet slår det mig. Vad är detta? Jag känner inte alls igen mig själv. Lugn som en filbunke och jag känner inte ens att jag kommer att tänka på saken när jag väl slutat prata med honom.
Den normala jag skulle ha suttit och gnetat i skallen i flera dagar över att någon betett sig så. Gå igenom och dissekera hela samtalet. Byggt hat och ilska. För vad? Ge honom min energi och tid. Nej tack. Jag har bättre saker att göra. Och nu har jag faktiskt det.
Kanske är det helt enkelt så att människan är byggd för att röra på sig. Att springa är en ventil. Ett avgasrör. När vi inte gör det mår vi dåligt. Allt skit stannar inom oss. Vi är så arga och nedtryckta. Våra negativa känslor stannar inom oss och bygger ett äckligt litet näste.
När man springer flyger man fram, man svävar över marken. Det kan göra ont så in helvete när vi väl gör det, men känslan som infinner sig efteråt är utom denna värld. En tillfällig smärta för ett beständigt lugn.
Vi behöver springa, vi är designade för att springa och vi är födda för att göra det.
Du ska också unna dig nya träningskläder. Att träna i nya, och framförallt funktionella kläder, är som att byta in sin Volvo 240 emot en Porsche 911 turbo. Nog sagt.
Jag kan rekommendera att investera i high tech, såsom de nya kompressionskläderna som trillar in på marknaden. Tyget ökar blodcirkulationen, återhämtningen samt agerar som stöd åt de största muskelgrupperna.
Mina favoriter kommer ifrån Casall.
Ovan: Casall Compression Longsleeve
Nedan: Casall Compression Tights
(sportamore.se hade rea på dem i helgen såg jag allt)
Glöm inte heller en snygg jacka med inbyggda reflexer nu när det börjar bli mörkt.
Jackan kommer ifrån Casall och heter Luminous jacket - Bird of Paradise
Efter några månader tycker jag också att du ska investera i nya träningsskor och börja skära ner på dämpning. Exempelvis Five Fingers som jag skrivit om tidigare. Bygga upp muskulaturen kring foten och inte förlita hela sin kropp på konstlad dämpning.
Läs på massor. Det är jädrans skoj att läsa om träning och mat. Frossa i forum, bloggar, bilder, träningskläder, recept och inspiration.
Puss!
söndag, september 16
Days
Dagarna har bara rusat fram och jag har liksom inte hunnit med. Varken mentalt eller fysiskt.
Träningen går riktigt bra och jag tycker fortfarande det är något av det roligast jag gjort i träningsform (couch-to-5k). Jag äter dessutom riktigt bra, men jag sover som en kratta.
Just nu går jag lite med tunnelseende och det påverkar tyvärr min aktivitet på bloggen.
Jag kan lite kort i bilder berätta vad som hänt.
T fick en mixer i födelsedagspresent. Det går på högvärme. Jag dricker minst en smoothie varje dag, fullproppad med bär och frukt. Bara fantasin sätter gränserna. Dessa mini-mixar är verkligen underbara. Inget stort och klumpigt att diska.
Vi äter bara lagad och enkel mat. Som jag sa tidigare. Jag vägrar krångla till det och jag vill ha rena råvaror.
Och så lite smoothie till efterrätt istället för sötsaker. Fungerar perfekt. Jag lovar.
Färska blommor pryder vardagsrummet varje vecka. Det är en ny personlig regel.
Jag smygfotar fortfarande andras hus och trädgårdar. Det där sneda lilla äppelträdet var så sött.
Det tar vi en smoothie på.
Jag har inhandlar orangea strumpbyxor. Orange är min absoluta favoritfärg just nu. Jag kan gå så långt som att säga en hint av besatthet.
Ibland hör någon mina böner. En energidryck som smakar gott och inte får tänderna att vittra sönder vid andra klunken. Jag dricker minst en varannan dag. Besatthet nummer två. Femme Natural Boost heter den magiskt goda drycken, som dessutom piggar upp.
Och så lite bilder jag glömt att visa. Jag älskar ju min systers hem (orly). Hon är väldigt kreativ och uppfinningsrik. Kolla in det"senaste" som hänt i deras lägenhet.
Skrivbordet var ett fynd från blocket tror jag.
Tegelvägg...
...med stort lönnfack. Skafferiet har dom gömt undan snyggt och stiligt. Handtagen på lådorna är läderband istället för de klassiska knopparna.
Le Kitchen.Spisen ifrån SMEG är en favorit.
Gästrummet. Här sover man gottis kan jag lova.
Men om ni missar det är jag just nu besatt av smoothies och vår nya lilla mixer. Jag har nog aldrig ätit (fått i mig snarare) så mycket frukt som jag får nu.
Alla borde han en sådan hemma, man får i sig frukt enkel och supergott. Perfekt också när man vill ha sötsaker, men inte ska äta dem.
Träningen går riktigt bra och jag tycker fortfarande det är något av det roligast jag gjort i träningsform (couch-to-5k). Jag äter dessutom riktigt bra, men jag sover som en kratta.
Just nu går jag lite med tunnelseende och det påverkar tyvärr min aktivitet på bloggen.
Jag kan lite kort i bilder berätta vad som hänt.
T fick en mixer i födelsedagspresent. Det går på högvärme. Jag dricker minst en smoothie varje dag, fullproppad med bär och frukt. Bara fantasin sätter gränserna. Dessa mini-mixar är verkligen underbara. Inget stort och klumpigt att diska.
Vi äter bara lagad och enkel mat. Som jag sa tidigare. Jag vägrar krångla till det och jag vill ha rena råvaror.
Och så lite smoothie till efterrätt istället för sötsaker. Fungerar perfekt. Jag lovar.
Och så lite bilder jag glömt att visa. Jag älskar ju min systers hem (orly). Hon är väldigt kreativ och uppfinningsrik. Kolla in det"senaste" som hänt i deras lägenhet.
Tegelvägg...
Le Kitchen.Spisen ifrån SMEG är en favorit.
Gästrummet. Här sover man gottis kan jag lova.
Men om ni missar det är jag just nu besatt av smoothies och vår nya lilla mixer. Jag har nog aldrig ätit (fått i mig snarare) så mycket frukt som jag får nu.
Alla borde han en sådan hemma, man får i sig frukt enkel och supergott. Perfekt också när man vill ha sötsaker, men inte ska äta dem.
fredag, september 14
Meanwhile In NY
På senaste har det varit lite att stå i. Jag tänkte uppdatera er imorgon, men tills dess får ni kika på något jag kikat på idag.
Alla koola street-outfits från NY Fashion Week från kända och okända aktörer.
http://www.fabsugar.com/Fashion-Week-Street-Style-Spring-2013-24805047
Go go, fashion awaits...
Alla koola street-outfits från NY Fashion Week från kända och okända aktörer.
http://www.fabsugar.com/Fashion-Week-Street-Style-Spring-2013-24805047
Go go, fashion awaits...
 |
| Cara Delevingne finns givetvis med bland bilderna. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)