torsdag, december 29

In the Heat of the Night

Jag vaknade 04:23 dag, var i helskotta är logiken i det? Men på nätterna  är vampyrer som mig extremt kreativa och speciella. I alla fall jag är i ett annat sinneslag än på övriga delar av ett dygnet.

Fast 04:23 kanske är mer morgon än natt? Oavsett...


...så sitter jag just nu  och tittar på  Mickey Rourke, eller snarare "Inside the Actors Studio" (ett av mina favoritprogram för övrigt) med Mickey som gäst.
Vilken brutalt ärlig och speciell person han verkar vara den mannen. Extrem självinsikt och en ödmjukhet som är svår att beskriva.
Om jag skulle dela en flaska vin med någon och prata hela natten, skulle nog Mickey vara högt på min lista av tilltänkta kandidater.
Han har gått igenom helvetets eldar och tagit sig ut som både en bättre, visare och nu väldigt framgångsrik man.

Men jag kan sällan bara göra en sak åt gången. Samtidigt sitter jag och läser en blogg och kollar in en ny frisyr. Ja, det är dags att kapa håret nu, jag är så brutalt less på åbäket.

Bloggen jag läser hamnade jag på av en slump, men den är så himla bra och otroligt välskriven. Helt annorlunda alla andra bloggar jag läser.
Den tar egentligen inte upp något som jag normalt sett skulle vilja läsa om, barnlöshet. Jag varken vill eller inte vill ha barn.

Men jag kommer på mig själv med att bläddra mig fram bland alla hennes inlägg och verkligen känna hennes önskan, sorg, glädje, vilja och öde. Hur hon tar sig igenom tiden efter att återigen förlorat ett barn, och hur hon trots allt orkar hoppas att nästa gång ska graviditeten lyckas och fullföljas.

Givetvis är julen en sådan högtid där säkerligen frånvaro av ett barn känns extremt starkt. Hon beskriver ärligt, välformulerat och också vackert om hur hon känner varje dag. Dessutom skriver hon när hon mår som allra sämst, något jag personligen har extremt svårt för.

Hon skriver också lite om sitt arbete, jag gillar framförallt detta inlägg:

Pinsamt

Idag skäms jag för att vara arbetsterapeut.
Evert har blivit nekad en permobil för att "det är osäkert om hans funktionsnedsättning är bestående". Till saken hör att han är dubbelamputerad...

Det är ju pinsamt! Tror de att hans ben ska växa ut igen eller?

Ta er tiden att läsa hennes blogg "Längtan till ett barn" hennes sätt att skriva är värt det, oavsett om ämnet känns aktuellt för dig eller inte.

Till sist ska jag också visa vilka frisyrer jag har funderingar på. När jag ska klippa mig, går jag ofta till extrem överdrift i min research.

Den vänstra helraka pagen passar mig hårtyp. Spikrakt och sällan struligt.

En busig bob med tillhörande lugg.

Eller en slick bob med kraftig lugg.


Då måste ögonbrynen färgas och "fluffas" till.


Den här frisyren hade jag när jag bodde i Stockholm (kring 2005/2006) ett tag, och jag har nog aldrig trivts så bra i en frisyr någonsin. Man kunde se stylish ut vad man än gjorde. Sen är det ju det där med lugg. Jag klipper en ungefär varje år och ledsnar alltid till slut. Nu har jag ju dessutom lyckats spara ut lugghåret jämnlångt med övriga håret (där hittade jag dessutom på två ord ser det ut som).


Bob, bob, bob.....jag är verkligen inne på bob.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar