About A Woman

Innan du läser detta vill jag påpeka att jag själv älskar kvinnliga chefer. Dom absolut bästa cheferna jag har haft, har varit just kvinnor. Det här är skrivet med noll tanke på kön, ursprung eller sexuell läggning. Mina tankar handlar om en endaste person, oavsett samhörighet.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Är det inte lite intressant att Angeles Bermudaz Svankvist älskas av alla myndigheter, chefsfolk och annat folk med makt, medan den andra halva av samhället tycker det precis motsatta?

Har man läst mycket om arbetslöshet och arbetsförmedlingens insatser, vet man vilken jädra röra dom lyckats orsaka. Fas 3, försäkringsskydd, lönebidragsanställningar är några av områdena som arbetsförmedlingen, med Angeles Bermudez Svankvist i spetsen, kan lägga i sin "misslyckade"-korg. Angeles själv har varit i blåsväder för att att hon gett sina vänner toppjobb inom arbetsförmedlingen, något hon själv säger gjorde att dom sparade mellan 300.000 - 500.000 kronor på.

Ändå vinner denna kvinna priser för sina insatser, det handlar om chefspriser och myndighetschefspriser.

Om jag, mot förmodan, lyckats dölja det fram tills nu, så kan jag delge er om att jag inte är hennes största idol.

Hon livnär sig på en väldigt svag länk i vårt samhälle och hon kan aldrig ge ett ärligt och konkret svar. Det känns som att hennes klientel är en skara människor som behöver få höra något som ger dem hopp och tro, inte något som får dem återigen att känna sig åsidosatta av samhället, eller ge dem misstro.

Läser man dessutom intervjuer med henne, om henne, kan hon inte sluta lovorda sig själv.
Jag har aldrig sett någon rosa sig själv så mycket som hon gör i denna artikel. Hon är bara jagad på grund av att hon är en öppen människa som säger vad hon tycker.

Då tänker jag direkt på "Uppdrag Granskning" och deras dokumentär om Fas 3. Där intervjuas Angeles och ombeds svara på väldigt enkla frågor. Svaren hon ger kan ni läsa här.

Känns det som svar en öppen och ärlig människa ger? Jag har sett det filmade materialet, hon svarar med något blaskigt svar som inte har ett uns av själva frågan att göra. Babblar bort saker för att slippa svara på det som hon egentligen skulle svara på. Något politiker brukar vara väldigt bra på. Ni vet, så där så man måste fundera både en och två gånger vad personen egentligen sa. Vilket får en att ifrågasätta om man själv är så dum så man inte kan utläsa deras genialiska och välartikulerade svar.
Två dagar senare, efter noggrann analys, inser man att dom bara drog till med något och trasslade in en i ett väv av bullshit, för att slippa säga det man egentligen ville höra - ja eller nej.

Nästa blunder, och den som gör mig mest förargad finns beskrivet i denna artikel  (sidan 28)
Där påvisas att det är rent slarv och försummelse som gjort att nästan en miljard kronor gått raka vägen ner i arbetsgivares fickor vid lönebidragsanställningar.

En miljard!

Kan ni tänka er hur mycket man hade kunna hjälpa folk ut i arbetslivet för dom pengarna?

Eller det faktum att arbetsgivare rent skärt skitit i att betala in livsförsäkringar för sina anställda, trots att dom fått pengar av arbetsförmedlingen. När sedan olyckan varit framme och krävt offer, har familjerna inte fått ett enda öre. Arbetsförmedlingen har en skyldighet att kontrollera så att detta efterföljs, det gör dom inte alltid. Mer om saken finns att läsa här och här


 Men Angeles startade ju med jobbcoacher och vi alla vet ju hur bra det fungerar. Se här och här eller om ni vill ha en mer seriös tidning som grund, se här

Att vara arbetslös medför givetvis, till olika grad, en psykologisk process. Det kan tära extremt mycket på ens självförtroende. Det kan också ligga allvarliga saker, såsom sorg, droger, traumatiska upplevelser och annat själsomvälvande, bakom en arbetslöshet. Det är inte en direkt orsakande faktor av arbetslösheten som sådan, men kan påverka en persons förmåga att skaffa sig ett arbete.

Därav krävs det ganska mycket av en jobbcoach skulle jag vilja påstå. Bara det faktum att man hantera människor som oftast är i svåra lägen och många gånger utsatta på ett eller annat sätt, framförallt ekonomiskt och all den stress som detta frambringar. Jag tycker nästan man ska kunna kräva att personer som arbetar som jobbcoach ska ha någon som helst psykologisk utbildning. Jag skulle gå så långt som att säga, legitimerade psykologer och/eller terapeuter.

Jag har själv vänner som fått gå till "gubbar som lägger stenar på dem" och detta skulle då både råda bot på alkoholproblem och arbetslöshet. När min vän vägrade gå tillbaka på grund av den totala förnedringen, vägrade arbetsförmedlingen bistå honom med hjälp. Med hjälp menar jag det faktum att de meddelar arbetslöshetskassan om han gjort det dom kräver av honom för att råda bot på sin situation och i sin tur få pengar av arbetslöshetskassan.
Att det sedan uppdagades att mannen som la stenar på hans kropp, var gift med chefen för den lokala arbetsförmedlingen, gjorde inte saken bättre. Hans "healingverksamhet" gynnades gott av att arbeta som inhyrd part åt arbetsförmedlingen.
Det hela är en väldigt grötig och lång historia som jag inte ska gå in på djupare här. Det jag vill frambringa är att coachningen som erbjuds också kan vara rent humbug och i och med att jag vet hur bristfälliga arbetsförmedlingens kontroller kan vara, är jag inte förvånad.


Coachning är inte samtalsterapi, inte heller rådgivning eller mentorskap. Nej, det menar jag inte heller, men man måste ju ta sedan dit man kommer. Oavsett så måste du ju veta hur det rent psykologiskt påverkar en person att gå arbetslös under en längre tid och allt detta det kan medföra i sökandet av arbete. Visst kanske det på pappret handlar om att du ska coacha "friska människor", men jag tror att väldigt få människor som går arbetslösa under en längre tid, gör detta utan någon som helst påverkan på det mentala planet.

Det var det jag (för tillfället) hade att säga om en av Sveriges bästa chefer.

En annan intressant artikel om henne hittar du här

Artikeln i sig är intressant ur det perspektivet att folk som kastas ut ur sjukförsäkringen hamnar hos arbetsförmedlingen. Så ohälsa är något som också blir en del för arbetsförmedlingen att ta hand om. Bla bla bla...

Okej, jag tänker inte ens försöka motivera det. Det stör mig att kvinnan inte ens kan träna och äta rätt, utan köper sig en gastric bypass -operation för att gå ner i vikt. Om hon jobbar dessa 80 timmarna i veckan (som hon säger att hon gör ibland), är inte min fråga varför hon inte hinner träna, utan hur sjutton hon hinner gå upp i vikt?
När jag jobbar som mest, äter jag som minst, men vi alla är väll olika.

Jag vet att detta är ett slag under bältet, och under min värdighet. Men varje gång jag nöter mig igenom springrunda tänker jag på att Angeles köpte sin viktminskning och det stör mig, varför vet jag inte. Lättja blandat med frosseri kanske?

Oavsett så kommer arbetsförmedlingen ha en blomstrande tid framför sig, med de stora pensionsavgångarna som komma ska. På pappret kommer deras statistik att vara vackrare än någonsin. Hur mycket som är ett resultat av arbetsförmedlingens insatser och hur mycket som är en naturligt skiftning av tillgång och efterfrågan kommer vi nog aldrig få svar på. För känner jag arbetsförmedlingen rätt, lär det inte ske någon uppföljning eller kontroll.

Angeles Bermudez-Svankvist