Blicka Framåt

Jag vet att det värsta man kan göra när man tränar är att ha orimliga och orealistiska mål. Det handlar inte bara om träning, utan om många andra aspekter av ens liv också, men idag ska jag fokusera på träning och kosthållning.

Under två separata tillfällen har jag råkat "tjyvlyssna" på yngre tjejer konversation angående just träning och kost.

Ena gången stod jag på butiken Life och en yngre tjej kom in med sin mamma. Dom båda ville hitta något mirakelmedel för att gå ner i vikt, gärna på en vecka.

Kvinnan i kassan försökte hjälpa och tipsa så gott det gick, men den unga tjejen var desperat och ville ha en "quick fix". Expediten gick igenom olika preparat, berättade om olika råvaror som kan hjälpa bland annat kokosolja och mandelmjöl, men den unga tjejer påpekade hela tiden att hon inte förstod och att hon bara ville ha något som fick henne att gå ner i vikt.

Det är här jag tror problemen ligger. Okunskap om både hur kroppen fungerar men också okunskap om kosthållning och träning.
Och det är när man inte vet, eller just saknar kunskapen, man väljer att sluta eller skära ner på mat och det är aldrig en hållbar lösning. Men det funkar och det vet alla. Äter man inte, så blir man smal. Så därför väljer många just det alternativet.

När det kommer till att förändra sin kropp och kosthållning så måste man ha extremt tålamod. Det är när man hetsar problem och ett problematiskt förhållande till mat uppstår. 

Du måste sätta en realistisk tid för din kropp att anpassa sig och för att se resultat. Du vill få din nya kosthållning att blir rutin och du vill få din träning att bli något du faktiskt vill utföra dom dagar du ska träna.

Idag när jag stod i kassan på en annan butik (matbutik), hörde jag nästan samma konversation. Denna gång mellan två lite äldre tjejer, kanske i 25-års ålder. Dom hade precis varit och tränat och diskuterade träning och kost.
Dom både var väldigt överens om att dom tränade för att bli smala och diskuterade huruvida det dom hade i matkorgen var okej eller inte för just det ändamålet.

Jag antar att alla mål är okej, så länge dom fungerar. Att hålla sig i form, eller bli smal som i detta fallet, är nog den vanligaste anledningen till att folk tränar, så jag ska inte fördöma det. Jag tränar också för att hålla mig form. Det jag reflekterade över var deras okunskap om mat i förhållande till träning.

Med mina år på nacken och med mina år inom träningsbranschen har man snappat upp ett och annat. Dels alla dom hundra trenderna inom kost och bantning. Och dels alla dom otroliga träningsformer som dyker upp och alltid är bättre än allt annat.Trender inom dessa områden kommer och går hela tiden. Idag frossar vi i kokosnötsolja, för tio år sedan var det det absolut värsta du kunde äta enligt många.
Ibland får man bara slå bort saker. Ignorera. Skaffa dig kunskap istället och lär känna din kropps do:s och don't:s.

I det stora hela fungerar vi alla likadant. Gör du av med mer än du sätter i dig, går du ner i vikt. Men, du måste skapa en rutin, kosthållning och utföra en träningsform som fungerar för dig. Något som är hållbart i längden.
Du känner dig själv bäst, så lyssna på dig själv och din kropp, men gör inte alltid det som är lättast för dig. Lättaste och snabbast är ju absolut att bara sluta äta. Inget direkt arbete och du behöver inte lära dig massa saker.
Nackdelen är väll att din nya livsstil knappast är sund, inte kommer att ge dig massa energi och verkligen inte är hållbar i längden.

För mig är löpning det absolut bästa, men också det min kropp verkligen tycker är jobbigast (min hjärna är inte speciellt samarbetsvillig heller). Min kropp är inte byggd för långdistanslöpning, min kropp är klippt och skuren för explosivitet.
Men det är också då, när man övervinner sina egna begränsningar, som belöning blir så sweet. Hade jag i detta läget förväntat mig att vara i toppform redan eller kanske rent av gått på någon crazy diet, hade jag aldrig fysiskt eller psykiskt klarat av det.

Den ständiga känslan av besvikelse att du inte tappar vikt fort nog, eller att du inte får kondition fort nog, skulle ha knäckt mig.

Istället ser jag allt runt i kring som en bonus.

Det enda jag behöver göra är att ta mig ut i springspåret fyra dagar i veckan. Det är mitt enda mål. Allt annat är bonus och inget jag ens tänker räkna med. För jag vet med mig att det är besvikelsen som tar död på lusten till slut. 

Kallt, regnar och mörkt...

...tänk på dina mål. Du kan/orkar alltid lite mer än vad du tror...

...och jävlar vad skönt det är när man gjort det är och är hemma. Man blir helt enkelt  stolt över sig själv.

Ändra din kosthållning, men gör det så att det blir hållbart i längden. Ha långsiktiga mål. Tänk i kvartal istället för veckovis.

Läs på. Frossa i kunskap. Vad behöver min kropp och vad behöver inte min kropp när jag tränar si och så mycket? Lär dig om hur muskler och fettförbränning fungerar. Potatis gör dig inte fet!

Läs på om träning. Det finns så himla bra forum och sidor på Internet som både hjälper och peppar dig.

Låt varken din hjärna eller kropp lura dig. Du är inte alltid för trött för att springa eller för seg för att laga mat. Besvikelsen som slår in efter tre veckor när jeansen fortfarande inte passar och du ätit och tränat SKITHÅRT är inte realistisk. Be din hjärna dra någonstans och var såpass stark i din egen tro och dina egna mål att du lär dig identifiera när din hjärna och kropp spelar dig ett spratt.
Det låter helt sjukt, men träning och kost är en ständig kamp emot dig själv. INTE EMOT VÅGEN!

Men viktigast av allt. Hetsa aldrig. Låt det ta sin tid. Det är då det blir som allra bäst.

Jag tycker orden "struggle for" är så passande. Inget som är sjukt jävla nice eller awesome kommer lätt. Det är när du måste arbeta hårt du får dom riktigt bra belöningarna. En månad är inte en "struggle" när det kommer till att bli vältränad, en månad är en piss i Mississippi.