Sedan spelade jag ut en dramatisk scen, mycket troligt sprang jag i skogen, eftersom det var så dom alltid gjorde på film. Det är extra roligt att springa i en prinsessklänning.
Det var så jag levde mitt liv som barn, ständigt var kamerorna på och alltid var jag med i film, i alla fall i min fantasi. Jag var ganska filmgalen och det fanns inget annat jag någonsin skulle kunna bli än just filmstjärna.
Det var troligtvis en riktigt bra försvarsmekanism, för så fort jag var ledsen, använde jag detta till att göra en ledsen scen i min film. Snacka om karaktärsskådespelare. Därför var det aldrig speciellt farligt att vara ledsen, filmen blev ju bara bättre och mer trovärdig.
Så här i efterhand kan jag förstå att folk tyckte jag var ganska mysko, eftersom jag pratade med mig själv hela tiden och till och med gjorde en och annan "Sound of music" i skogarna uppe i Norrland.
Jag saknar det där totalt orädda och inte det minsta blyga barnet. Vad hände sen kan man undra?
Vad jag försöker komma till är att nu kan man vara en vuxenprinsessa. För "Odd Molly" har gjort en kollektion som jag hittade några riktiga "vill ha"-delar i, även om jag inte är världens största OM fan.
Man känner en gnutta Marie Antoinette i dem och dom påminner om en prinsessa från 2011, inte en riktig sådan som bor på slottet i Stockholm, utan så som hon skulle se ut i min fantasi.
Ni ska få några favorit smakprov här nedan.








Annars tycker jag ibland att OM kan vara lite samma lika säsong efter säsong. Nu tycker jag att dom verkligen fått till en tvist på sina klädesplagg och ändå behållit den typiska stilen som är just OM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar