Jag hade aldrig kunnat hantera det om jag inte var var jag är nu i livet.
Det är så himla lätt att falla när man själv är låg, bara släppa taget och sjunka. När man inte trivs med sin tillvaro eller med sig själv, binder man varje tyngd man kan runt fotlederna.
Nu vill jag inte sjunka. Det är bara så jävla tungt att se människor man älskar lida.
Inget renar skallen bättre än en springrund med favoritmusiken i lurarna. Det har blivit som terapi för mig. Dessutom har jag investerat i ordentliga springskor och lite träningskläder. Varje dag byggs jag upp lite mer och varje steg trampar ner allt gammalt jävla skit jag inte orkar älta längre. Den gamla klyschan "Varför bryta ner när man kan bygga upp" har aldrig klingat starkare hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar