Everyone is leaving, but I'm still with you.

Underbart! Cykla hem i ösregn, med "trettiograderskläderna" man slängde på sig på morgonen. Jag höll på att frysa rumpan av mig. Vit T-shirt + ösregn, not a good combo, för mig, men kanske underhållning för bilisterna som körde förbi mig.

Jag måste fixa glasögon, linser är fanken inte skönt längre. Dom skaver och är irriterande. Hade jag haft ett par snygga glajjor hade jag kunnat skippa linser lite oftare. Jag hittade ett par i Stockholm under helgen, som jag tror jag ska investera i.

Jo, jag var en kortis i Stockholm. Sov på hotell och åt hotellfrukost. Myste med mitt hjärta och träffade vänner. En bra dag! Fler människor borde ta in på hotell ensamma och bara känna lugnet. Det är som terapi för mig.

Jag är en lapplisa. En sån där som kommer på saker och skriver det på lappar, som hamnar exakt överallt. Hela min jobbkavaj är full med små gula post-it lappar med nedkluddade saker.
Idag hade jag skrivit Janne Josefsson. Tydligen störde jag mig som fanken på honom, mest för att jag tycker att han och Lennart Ekdal är för pretto och tar sig själva på sådant stort allvar att man tror att dom möjligen skulle skita ner sig om dom skrattade. MOST BE SERIOUS! MOST LOOK SERIOUS! Våra seriösa djupgrävande journalister är awesome.
Man kan som tänka sig hur fint marmorerad den marmorpiedestal är var dom placerar sig själva. Och God forbid att det skulle finnas snygga tjejer som var duktiga journalister. Nej nej, man måste vara en grå gubbe med djupa bekymmersrynkor och med ett allvarligt uttryck ständigt fastklistrat.
Jag har hört historier. It isn't pretty.

Nog om det, min prettomätare slår bakut.

Jag har fortfarande inte hittat kameraladdaren, något som gör mig så frustrerad så hälften skulle vara nog. Mobilen är verkligen allra sista utvägen när det kommer till bilder. Jag är en kass fotograf, men mobilen är en värre kamera.
For what it's worth...

Hotell, ohh how I love thee...




Mina kläder från Hope som jag bokstavligen bor i just nu. Som att gå naken, fast ändå inte. Vad jag försöker säga är att kläderna är jädrans sköna. Här vänds det inte på bilder. Sideways it is.


Working hard or hardly working? Mycket jobb blire...


Kissebejbis som vill bo hos mig. Nu måste jag fundera om den ska få det. Den lilla rackarungen. Hon är så petit det lilla livet.

Det tokregnar ute, sånt får mig alltid att känna mig så trygg när jag sitter inne i värmen. Kallt, mörkt och regnigt ute, mysigt inne. Regnet verkligen sprättar emot rutan. Att så lite kan få en att må så bra.

När jag gick i tvåan på gymnasiet fick vi access till ett förråd där alla läroböcker fanns. Jag och min kompis M tyckte att det gav oss rättigheten att ibland pilla ner en och annan bok i väskan. För det var inte bara tråkiga matteböcker, utan också vanlig hederlig litteratur.

Jag lyckades en dag få med mig en diktbok som snabbt blev en stor favorit. Boken är sedan länge försvunnen, men i mitt minne har en liten dikt etsat sig fast. Vem som skrivit den, eller om jag minns den korrekt, vet jag inte, men här kommer den:

"Jag talar om oro och ensamhetskval,
jag tigger dig om att förstå mig.
Men ändå jag sållar försiktigt mitt tal,
jag släpper dig aldrig inpå mig.

Försiktigt, försiktigt, man vet inte än,
kan inte så säkert bedöma.
Men vad är jag rädd för, du är ju min vän,
nu har jag väll inget att gömma?

Åjo, säger skräcken som bor i min själ,
javisst, det är alldeles riktigt.
Det sanna inom oss skall tigas ihäl,
försiktigt, försiktigt, försiktigt."


Jag tycker än idag att det är den bästa dikten jag någonsin läst och den dikten som faktiskt känns i mig varje gång jag rabblar upp den i skallen.
En konstnärssjäl som jag anser mig vara, tycker alltid att man blir kvävd av verklighetens måsten. Att få bara vara jag, är så jädra svårt.

Jag vill skriva, jag vill skapa och jag vill förmedla. Like the big PRETTO I am.

Varför jag går med ipoden (som jag för övrigt har en rejälv beef med nu) 24/7, beror på att musik ger mig bilder i hjärnan. Jag ser filmer, scener och låter min hjärna leka. Den behöver det.

Nu mina vänner ska jag bädda ner mig och njuta av regnet utanför, tänka på T, skicka fina kärleksfulla vibbar till min Far och njuta av att jag har sovmorgon imorgon.

Fascism och Kamikazefåglar!

Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag varit slö på min blogg. Jag jobbar för mycket, sover för lite och finner att tiden vid min dator just nu är begränsad.

Det finns dock två saker som jag bara måste få utlopp för och jag börjar med den lite mildare.

Varje morgon när jag cyklar till jobbet är jag nästan först ut på banan. Det finns djur lite varstans, sådana som normalt sett håller sig gömda.
Dock finns det också kamikazefåglar som jag kallar dem. Dom står längs gångstigen jag cyklar på och väljer alltid att flyga emot mig och min cykel, istället för ifrån mig. Inte ut mot skogen, utan in mot mina cykeldäck. Varför?

Jag har inga bromsar och det är bara en tidsfråga innan jag eller randomfågeln får sig en riktigt kyss av asfalten.
Det slår aldrig aldrig fel och jag har verkligen efter fyra år börjat fundera varför dom gör på detta viset. Mycket skumt beteende.

Min andra sak är LFV, eller Swedavia som dom nu heter och vilka sjuka avtal dom besitter. Hur det ens är möjligt i ett I-land som Sverige kommer jag aldrig att förstå.

När du skickar din väska med ett flygbolag, tar Swedavia hand om i stort sett all hantering av denna. När den sen kommer fram trasig går du och skäller på ditt flygbolag, som i sin tur cashar ut för en reparation eller ger dig en ny väska. Dom står dessutom för all utkörning vid försenat bagage och all sökning efter din väska, nationellt eller internationell.

Fast egentligen har inte flygbolaget något att säga till om när det kommer till hanteringen av din väska. Dom tar dina klagomål, betalar och står för allt, men i 99% av fallen har dom inget med avsaknad av väska eller trasig väska att göra.

Swedavia behöver aldrig stå för något, trots att flygbolagen rent praktiskt sett är deras kunder. Dom slänger inte upp en krona om dom så tar alla väskor på en flight, bygger en vacker Bonfire och ställer sig och grillar korv.
Det är så det fungerar.

Flygbolagen betalar för all hantering, men Swedavia behöver faktiskt inte ta något ansvar alls, och det gör dom inte heller.

Summan av reparationen av barnvagnar, nya väskor, utkörningar osv för alla flygbolag i Sverige, har väldigt många nollor.

Swedavia sitter på helt insane sjuka avtal, som inget normalt företag någonsin hade kunnat överleva på. Vi säljer er denna tjänst, men ni får stå för allt vi gör fel, vi tar inget ansvar.

Och det är bara att gilla läget, för Swedavia är och förblir synonymt med flygplatser. Vill du ha ett flygbolag får du spela efter deras pipa, eller inte alls.

Nu har jag svurit klart och övergår till mitt egna kärleksfulla själv.

This and that!

Holy smokes vad vacker Kate Moss var på omslaget av brittiska Vogue! Hon är ju tokaktuell nu eftersom hon gift sig och alltid aktuell för sin stil.



Jimmy Choo gör inte bara snygga klackar åt damerna, han kan också det där med snygga herrskor. Här ett par stilrena och heta sneakers.


Den här bilen skulle jag vilja glida runt i i sommar. Jaguar är bara toksexigt.

Hmm...

Hörde precis att John Mayer och Taylor Swift haft ett förhållande (hur kan jag ha missat det?). Han tokdumpa henne, och hon skriver en rejäl hämndlåt som resultat.

Nu till mina funderingar.

1. Varför verkar varje känd flicka/kvinna i Hollywood falla för denna snubben.

2. Är det något jag missar, är han snygg?

3. Finns det någon kvar där som han inte haft ett "förhållande" med och sedan talat ut om i pressen?

4. Urk!

Usch!

Jag får verkligen jobba hårt just nu för att hålla huvudet över vattenytan. Inte tänka och inte känna. Bara vara.

Idag fick jag fylla i anhörig papper, varje fråga fick mig att vilja gråta. Man vill inte tänka, men när man ska svara på frågor måste man ju tyvärr det.

Sen när man är lite extra känslig, blir ens vänners retlighet inte alls lika rolig eller något man tolererar längre. Eftersom många av mina vänner är killar, är deras sätt också väldigt "killigt". Man ska tracka, hacka och förlöjliga sig på andras bekostnad. Jag brukar kunna ta det, men idag sa jag åt dem.

Då var det "...så typiskt tjejer". Sen den klassiska stilen att dra mitt i konversationen, hatar sånt.

Förhoppningsvis blir morgondagen bättre.

Working hard or...

Jag jobbar denna helgen och med mina sömnissues blir det lite jobbigt ibland. Lever på kaffe och spelar dator på nätterna. That's how I roll!



Sen är jag lite arg på min nya livstil som vägrar ge resultat. Det verkar som mitt fett verkligen biter sig fast i mina ben och vägrar släppa. Hell No, we won't go!
Men än har jag inte gett upp.

Someone feed the monkey while I dig in search of China.

När jag börjar få ordning på mitt liv, humöret, träning och maten. Då faller mångas liv runt omkring mig i krasch.
Jag hade aldrig kunnat hantera det om jag inte var var jag är nu i livet.

Det är så himla lätt att falla när man själv är låg, bara släppa taget och sjunka. När man inte trivs med sin tillvaro eller med sig själv, binder man varje tyngd man kan runt fotlederna.
Nu vill jag inte sjunka. Det är bara så jävla tungt att se människor man älskar lida.

Inget renar skallen bättre än en springrund med favoritmusiken i lurarna. Det har blivit som terapi för mig. Dessutom har jag investerat i ordentliga springskor och lite träningskläder. Varje dag byggs jag upp lite mer och varje steg trampar ner allt gammalt jävla skit jag inte orkar älta längre. Den gamla klyschan "Varför bryta ner när man kan bygga upp" har aldrig klingat starkare hos mig.




Fyndat suveräna träningskläder hos Nike. Jag var snabbt inne på deras rea och snappade åt mig ovanstående tre. Du hittar sidan här.


Efter jobbet byter jag om till träningsoutfit och springer hem.


Då kommer man hem svettig, men så himla glad. Dessutom har man både tagit sig hem från jobbet och fått dagens motion.