måndag, oktober 11

Att vara en nätbrowser har sina nackdelar.

Jag har många vänner som läser massor med internetsidor varje dag, de håller sig uppdaterade. Både på bra och dåliga nyhetssidor. Jag är likadan, fast jag vet vilka sidor jag inte ska titta på.

Efter att ha sett det mesta, saker som man önskar att ingen bör/skall se. Fick jag idag kalla kårar av vad som hände.

På förmiddagen idag fick jag ett msn av en killkompis. Han sa att en kille precis tagit sitt liv på Flashback inför allas ögon.
Jag brukar undvika att titta på för hemska saker, jag klarar helt enkelt inte av det. Men jag valde att gå in och läsa forumet. Flashback är en sådan sida som i många fall får mig att ge upp hoppet på mänskligheten, och därför aldrig besöker. Idag gjorde jag dock det, mest på grund av att min vän inte kunde tro sina ögon, och han har sett ALLT.

Det var så overklig att läsa allt, när man vet utgången på det hela. Jag klarade inte av att titta på bilderna, men texten fick mig tårögd.

Det är en till viss del sjuk värld vi lever i idag och jag vet inte om jag kommer kunna förstå detta oavsett hur länge jag funderar på det.

Mannen skriver på ett forum att han kommer ta sitt liv ett visst klockslag. Han kommer dessutom filma detta så folk kan få ta del av hur han går tillväga. Folks reaktioner är av blandad kompott och tråden blir 80+ sidor lång.

Varför jag tar upp detta är för att jag måste reflektera över vad som hänt, ventilera mig. Jag känner inte mannen eller hans familj, men detta är så himla tragiskt så jag inte vet var jag ska ta vägen.

Nätet är bra på många sätt, men den har utan tvekan sina mörka sidor också.

Aftonbladet skrev en artikel om saken några timmar senare här.
Forumtråden är här.

Det kanske är riktigt dåligt av mig att linka till forumet. Men jag tror inte man kan sticka huvudet i sanden och bara ignorera sånt här. Troligtvis åker tråden bort inom kort, men den berörde mig så djupt och fick mig att häpna så att jag tycker folk borde läsa den.
Den ger en väldigt bra inblick i hur folk beter sig anonyma på nätet, samt hur folk kan bete sig när dem inte är sig själv utan ett ip-nummer.

Var är vi på väg egentligen? Många verkar sakna den empati man bör känna, folk är för avtrubbade, dem har sett allt.

Idag är inte en sådan dag man skriver om mode. Idag är jag för ledsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar